Jag tror att saker sker när man ber!
Jag tror att Gud lyssnar när vi pratar med honom.
Den viktigaste människan i mitt liv är min pojkvän. Och att be med honom, det får mig verkligen att vilja söka Gud mer. Jag tror att Gud vill vara med i vår relation, och vi låter honom vara en del av den. Det tror jag är värdefullt!
Att sätta Gud först i en relation är något jag tror kommer hjälpa oss att hålla ihop och finna Guds kraft och kärlek i varandra!
Bön är kraftigt, det är en mäktig grej! Därför tror jag att en relation blir kraftigare och mer hållbar om man kan be tillsammans!
Ta tid för Gud, då får ni en starkare relation! Tid för Gud är också tid tillsammans, på en helt annan nivå än annars.
Idag har varit en riktig tänkardag.
Jag har haft djupa samtal med en tjej jag känner, kring tro, relationer och annat som är viktigt. Det var länge sen jag och hon verkligen satte oss ner och pratade. Vi har båda känt liknande saker men inte pratat med folk om det.
Vi insåg att vi sitter i samma båt, vi har samma problem och samma saker som oroar oss.
Hur kommer det sig, att man ibland är så rädd för att be folk om hjälp?
Eller att berätta för andra hur man egentligen har det?
Eller att berätta för andra hur man egentligen har det?
Om jag ser till mig själv så är svaret på frågan rädsla för ensamhet.
Jag är rädd att folk ska få en annan bild av mig eller inte "orka" med att veta hur jag verkligen känner och tänker. Så därför håller jag det inom mig.
Jag är rädd att folk ska få en annan bild av mig eller inte "orka" med att veta hur jag verkligen känner och tänker. Så därför håller jag det inom mig.
Sen klagar jag på att ingen bryr sig.
Hur ska de veta att de behöver bry sig extra mycket, hur ska de veta att jag behöver en extra kram?
Hur ska de veta att jag mår dåligt, om jag inte berättar det?
Hur ska de veta att jag mår dåligt, om jag inte berättar det?
Man måste överväga, ska rädslan för att bli lämnad ensam bli större än att ta chansen att våga berätta?
Det är nog sällan som folk lämnar en efter att man berättat hur man mår. Jag har varit med om att folk har tagit avstånd litegrann, men ingen har ju faktiskt lämnat mig. Så varför skrämmer det mig? Varför kan jag inte bara ta mod till mig och säga till någon jag känner bra: kan vi prata lite?
Vad som än skulle hända, så är Gud med mig. Han lämnar mig aldrig ju, så jag behöver ju egentligen inte vara rädd. Så det värsta som kan hända är att jag öppnar mig för en person, som går iväg och inte vill höra mer. Men då har jag ju ändå Gud!
Det bästa som kan hända, är ju att personen verkligen bryr sig. Och jag tror att i de flesta fall så är det vad som kommer att hända.
Ibland måste man bara strunta i sina rädslor och sluta oroa sig. Man kan inte innan veta hur det ska bli, men det bör inte hindra en från att köra på.
Låt inte det som eventuellt kan hindra dig, stå helt i din väg.
Bär inte på dina sorger själv, för jag vet, att det blir inte bättre då.
Man behöver någon att prata med, någon att gråta med, någon som förstår.
Glöm dock aldrig, att Gud alltid är med dig!
Let go, let God!
Jag känner världens finaste människa!
Det är en människa som får mig att vilja veta mer om Gud, får mig att vilja söka Gud mer och mer!
Det är en människa som inspirerar mig och peppar mig till 100%.
Det är en människa som får mig att vilja veta mer om Gud, får mig att vilja söka Gud mer och mer!
Det är en människa som inspirerar mig och peppar mig till 100%.
Den här människan litar jag på, jag känner mig uppskattad och behövd.
Jag tror att Gud har fört oss samman.
Jag tror att Gud har en plan för oss!
Jag tror att Gud har en plan för oss!
Han är Guds gåva i mitt liv, och det tackar jag Gud för varje dag.
Gud är god, han är kärleksfull och god.
Han får mig att känna Guds kärlek ännu mer, han får mig att lära känna Gud.
Jag önskar att alla får möta en sån här människa, och får känna en sån innerlig lycka.
Gud jag tackar dig för den här människan. Jag ber dig att du ska bevara honom från allt ont. Jag ber dig att du ska vara med honom varje dag och varje sekund. Vad som än händer vill jag att du ska ge honom styrka och kraft. Jag tackar dig för att du har fört oss samman just när du gjorde det, jag tackar dig för att just den här människan finns i mitt liv. Jag ber dig att du ska hjälpa oss att hålla vårt fokus på dig, så att vi tar oss igenom allt tillsammans med varandra och med dig!
Amen
Livet med Gud är inte alltid lätt, men livet utan Gud skulle vara så mycket svårare.
Det är Gud jag alltid kan luta mig tillbaka på, han finns alltid där och bryr sig alltid. Han älskar mig.
Han älskar också dig som läser det här. Oavsett om du lever med honom eller utan honom, så älskar han dig.
Det finns inget som du gör eller har gjort som kan få honom att älska dig mindre! Om du läser det här och inte tror på Gud, detta gäller dig. Detta gäller även dig som tror på Gud:
Även om du inte tror på Gud, så tror Gud på dig!
Han älskar dig som sitt eget barn. Du är en dyrbar skatt.
Han vill dig väl, han ser på dig med en kärleksfull blick.
När du gör saker som blir fel, när du är elak mot andra, vill han hjälpa dig.
När du är ledsen, när du är arg, då vill han inget annat än att du ska komma till honom.
Inför Gud behöver du inte skämmas. För det finns inget, inget, som skulle få honom att älska dig mindre.
Gud förlåter dina fel och brister, om du låter honom göra det.
Gud visste från början att vi människor inte är perfekta, han skapade oss ju. Han hade en plan.
Han sände sin son Jesus, som dog på korset för din skull. Han tog våra synder, så att vi skulle slippa bära dem!
Gud visste att vi inte skulle orka bära på våra egna synder. Situationer vi kanske själva sätter oss i, eller sätter andra i, han visste att vi inte skulle orka bära på skammen, bära på synden.
Därför skickade han Jesus, som tog det från oss. Så att vi skulle kunna leva.
Fattar du, att Gud skickade sin egna son just för dig? För att ditt liv skulle vara lättare att leva?
Förstår du vilken kärlek Gud har för dig!!
Han älskar dig!
Guds kärlek för dig är oändlig!
Han vill leva ditt liv med dig, det enda du behöver göra är att öppna ditt hjärta för honom.
Gud vill inte tvinga sig på någon, men han vill inget hellre än att du ska välkomna honom.
Breathe in me Your life
Until Your love overtakes me
Open up my eyes
Let me see You more clearly
Falling on my knees
Until I love like You love
Like You love me
I love You
Jag brukar ganska ofta oroa mig för saker. Jag är rädd för mycket.
Hur det ska gå i skolan, om jag kommer orka med allt som händer.
Hur framtiden ser ut, vad ska jag bli, vad ska jag göra?
Jag är rädd för ensamhet. Jag är rädd för att ställas inför jobbiga situationer
Jag oroar mig och är rädd för mycket egentligen.
Jag oroar mig och är rädd för mycket egentligen.
Det är jobbigt! Att vara orolig och rädd tar på krafter man behöver till annat. Så varför är jag då det?
Varför kan jag inte bara släppa det?
Den här kvällen har jag varit rädd att det ska hända saker med de männniskor jag älskar. Ibland får jag nåt konstigt ryck och är jätterädd att något ska hända någon. Det är en konstig känsla som kommer krypande. En känsla som säger att jag borde vara rädd. En känsla som säger att något kommer hända. Ingen gång då jag har haft den här känslan har det hänt något. Så varför låter jag känslan ta över?
Därför att jag är rädd att nån gång kommer det vara sant. Jag är rädd att jag inte kommer orka. Nån gång kommer det hända något med någon jag älskar. Men vad tjänar det egentligen till att vara orolig? Jag kommer aldrig veta i förväg när något kommer hända. Det blir lite som att sörja något som inte har hänt. Det är illa ju, det är jobbigt.
Jag tänkte att det kanske blir lite bättre om jag sätter igång lite lovsång, då kanske oron lägger sig lite. Men spotify ville inte fungera. Jag kom inte åt min musik på min dator, och youtube ville inte heller fungera. Jag tänkte, varför? Varför händer det här just nu?
Jag snackade lite med en kompis, inte om det här, utan bara helt vardagliga grejer. Jag skrev att jag skulle läsa bibeln. Han skrev: Johannes 14. Jag tänkte i mitt huvud, "jag kan skriva att jag ska läsa det", men egentligen ville jag läsa något annat. Jag vet inte varför, men något sa till mig att jag inte skulle läsa det stället. Jag har ingen aning om varför. Men jag tog fram bibeln och tvingade mig själv att slå upp Johannes 14, jag hade ju trots allt sagt att jag skulle läsa det. Redan första versen inser jag varför. I Johannesevangeliet kapitel 14 och vers 1 står det: "Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig."
All den här oron, all rädslan och känslan av att inte vilja läsa det bibelordet, att det inte fungerade att sätta igång lovsång någonstans, det kom inte från Gud. Det var något som ville att jag skulle gräva ner mig i min oro, något som inte ville att Gud skulle nå fram till mig när jag behöver honom.
Men vill du veta en god nyhet?
Gud har övervunnit det onda!
Gud är god, och han är så mycket större än allt annat!
Gud är större än oro!
Gud är större än rädsla!
Gud är större än alla onda krafter som finns!
Gud är större än allt annat!
Gud har övervunnit allt annat!!
Gud är så stor, han är så god och han vill oss väl.
När andra inte vill att vi ska lyckas, när andra gör sitt bästa för att få dig ledsen, när andra vill se dig misslyckas.
Då står Gud med dig och tror på dig. Han vet att du kan lyckas, han hejar på dig och han vill se dig lycklig. Gud fyller dig med kärlek! Han sände sin son, att dö för dig. För att du skulle få leva.
Låt då inte oron ta över. Låt inte rädslan ta över. Låt inget annat än Gud ta över ditt liv.
Tro på Gud och lägg ditt liv i Guds händer, då kommer det ske stora saker.
Gud sviker aldrig!
El amor es comprensivo y servicial;
el amor nada sabe de envidias,
de jactancias, ni de orgullos.
No es grosero, no es egoísta,
no pierde los estribos, no es rencoroso.
Lejos de alegrarse de la injusticia,
encuentra su gozo en la verdad.
Disculpa sin límites, confía sin límites,
espera sin límites, soporta sin límites.
El amor nunca muere.
Det där med att säga hejdå..
Det har alltid varit jobbigt, men inget klår hur jobbigt det var för några dagar sen.
Att säga hejdå till en av de viktigaste personerna i mitt liv.
Att veta att vi inte ses på flera veckor, det är tungt.
Men vet du vad?
Gud är god.
Gud är god.
Om man vänder på det här så är det ju helt otroligt, anledningen till att det var så jobbigt är ju för att personen betyder så mycket. Då borde jag vara glad för att Gud har placerat honom i mitt liv just nu!
Glad och tacksam.
Jag är tacksam, helt otroligt tacksam. En så underbar människa finns i mitt liv! Det gör mig så otroligt lycklig.
Det här är från Gud, det tror jag verkligen!!
Det gör att jag trots allt har hopp, jag vet att vi kommer ses igen. Jag vet att Gud har stora planer med det här, därför försöker jag se på det positivt. Några veckor går fort. Sen ses vi igen!
Fram tills dess, ska jag göra det bästa av situationen och lita på Gud.
För Gud är alltid god, han vill alltid väl!
Nu var det länge sen jag skrev något här. Det betyder inte att det inte hänt något, det har hänt en massa grejer.
Nyårskonferensen Unite13 i Västerås var en festival full av Gud.
Ett ställe där man verkligen kände Guds kraft och närvaro. Att få fira nyår med några av mina bästa vänner och Gud, det kan inte bli bättre.
Jag brukar aldrig ha nyårslöften, mest för att jag aldrig kommer på något bra. Och kommer jag på något så känns det ändå inte värt att hålla det, för det är något som jag egentligen inte vill.
Men i år är det annorlunda. I år har jag ett nyårslöfte.
Och jag tänker göra mitt bästa för att hålla det.
Mitt nyårslöfte är att omge mig av sånt som får mig att må bra. Jag har bestämt mig att stå helt utanför sånt som jag mår dåligt av.
Det är egentligen inget nyårslöfte, det är ett löfte jag ska kämpa mot i hela mitt liv. Om jag vet att jag mår dåligt eller blir ledsen av något som går att undvika, varför ska man då göra det?
Vissa grejer är ju svåra att undvika och vissa saker kan man inte rå för, och det här nyårslöftet kommer ju inte göra att jag alltid är glad eller alltid mår bra. Men det är ett steg på vägen för att må bättre.
Jag skulle tipsa er alla som läser det här. Nu inför det nya året, se efter vad som får dig att må bra istället för dåligt. Ägna dig åt det som är bra istället för det som är dåligt.
Vissa grejer är ju svåra att undvika och vissa saker kan man inte rå för, och det här nyårslöftet kommer ju inte göra att jag alltid är glad eller alltid mår bra. Men det är ett steg på vägen för att må bättre.
Jag skulle tipsa er alla som läser det här. Nu inför det nya året, se efter vad som får dig att må bra istället för dåligt. Ägna dig åt det som är bra istället för det som är dåligt.
Omge dig av personer som får dig att må bra. Omge dig av kärlek, värme och framför allt, Gud.
Med honom är ingenting omöjligt!
