För mig är det skillnad på att sjunga lovsång och lovsjunga.
Jag har kommit på mig själv många gånger i kyrkan att jag sjunger med bara för att de andra gör det. Ibland menar jag nog inte ens det jag sjunger, oftast tänker jag inte ens på vad jag sjunger. Det blir som bara en sång, som vilken som helst, bara att man sjunger den i kyrkan.
Att lovsjunga blir som att ta det till en annan nivå. Då menar man det man sjunger och det är verkligen till Gud. Det är inte för andra man sjunger, det är inte nåt uppträdande, en spelning eller något man gör för att visa hur bra man är på att sjunga och spela. Det blir fokus på Gud och man lovsjunger honom!
Det är en underbar känsla då det verkligen blir att man lovsjunger och inte bara sjunger med.
Det är en underbar känsla då det verkligen blir att man lovsjunger och inte bara sjunger med.
Att lovsjunga Gud ger en sån frid och en otrolig lycka!
Så fundera lite på det själv, sjunger du bara med i lovsången eller lovsjunger du Gud?
Menar du det du sjunger?
Jag har nu mer och mer börjat tänka på det här och jag vill verkligen mena det jag sjunger till Gud.
Menar du det du sjunger?
Jag har nu mer och mer börjat tänka på det här och jag vill verkligen mena det jag sjunger till Gud.
Lovsång för mig är inte bara en sång, det är ett sätt att lova och prisa Gud, det är ett sätt att ha kontakt med Gud. Och det vill jag verkligen inte bara ska bli nåt som man gör för att andra gör det, jag vill lägga mitt allt i det. Likaså när jag ber så vill jag ju mena det jag säger. Det är inte alltid lätt men det är verkligen värt att fundera på det!
