beautyofgrace.blogg.se

Idag har varit en riktig tänkardag.

Jag har haft djupa samtal med en tjej jag känner, kring tro, relationer och annat som är viktigt. Det var länge sen jag och hon verkligen satte oss ner och pratade. Vi har båda känt liknande saker men inte pratat med folk om det.

Vi insåg att vi sitter i samma båt, vi har samma problem och samma saker som oroar oss.

Hur kommer det sig, att man ibland är så rädd för att be folk om hjälp?
Eller att berätta för andra hur man egentligen har det?

Om jag ser till mig själv så är svaret på frågan rädsla för ensamhet.
Jag är rädd att folk ska få en annan bild av mig eller inte "orka" med att veta hur jag verkligen känner och tänker. Så därför håller jag det inom mig.

Sen klagar jag på att ingen bryr sig.

Hur ska de veta att de behöver bry sig extra mycket, hur ska de veta att jag behöver en extra kram?
Hur ska de veta att jag mår dåligt, om jag inte berättar det?

Man måste överväga, ska rädslan för att bli lämnad ensam bli större än att ta chansen att våga berätta?

Det är nog sällan som folk lämnar en efter att man berättat hur man mår. Jag har varit med om att folk har tagit avstånd litegrann, men ingen har ju faktiskt lämnat mig. Så varför skrämmer det mig? Varför kan jag inte bara ta mod till mig och säga till någon jag känner bra: kan vi prata lite?

Vad som än skulle hända, så är Gud med mig. Han lämnar mig aldrig ju, så jag behöver ju egentligen inte vara rädd. Så det värsta som kan hända är att jag öppnar mig för en person, som går iväg och inte vill höra mer. Men då har jag ju ändå Gud!

Det bästa som kan hända, är ju att personen verkligen bryr sig. Och jag tror att i de flesta fall så är det vad som kommer att hända.

Ibland måste man bara strunta i sina rädslor och sluta oroa sig. Man kan inte innan veta hur det ska bli, men det bör inte hindra en från att köra på.

Låt inte det som eventuellt kan hindra dig, stå helt i din väg.

Bär inte på dina sorger själv, för jag vet, att det blir inte bättre då.

Man behöver någon att prata med, någon att gråta med, någon som förstår.

Glöm dock aldrig, att Gud alltid är med dig!

Let go, let God!