En gammal tråkig psalm från 1865? -eller en text som talar in i ditt liv, idag, 148 år senare.

0kommentarer

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
 
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.
 
 
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
 
Detta har för mig blivit en otroligt stark text. Jag har hört den sen jag var liten, men då har det bara varit en sån där psalm som alla andra man sjöng i kyrkan.
Idag fick jag öppna mina ögon på nytt för den här. En riktigt gammal kvinna satt på samma buss som jag påväg hem från jobbet. Hon nynnade på 4 rader från den här psalmen. Om och om och om igen. Högt men kanske inte så rent. Men för mig blev det så starkt, för det kom från hennes hjärta. Sen dess har jag inte kunnat få texten ur mitt huvud. 
Hur kan en text som skrivits år 1865 träffa så rakt i hjärtat? Hur kan den tala så bra in i vad jag behöver?
 
Det finns ungefär lika många versioner av den här låten som den är gammal, men här är min absoluta favorit:
 
 

Kommentera

Publiceras ej